Resveratrol: Effekt, biverkningar och fara

Resveratrol blev tidigt på 2000-talet känt som "det livsförlängande ämnet i rödvin" som spann myten om att "vin är hälsosamt". De första laboratorie- och djurstudierna var uppseendeväckande och gjorde resveratrol till ett av de mest omskrivna kosttillskotten inom hälsosamt åldrande.

Men i takt med att forskningen gick vidare till bättre djurstudier och kliniska studier på människor, blev bilden långt mindre spektakulär. När vi på AgeLab gjorde en större genomgång av forskningen, fann vi ett klassiskt exempel på något man ofta ser inom longevity: mycket lovande tidiga fynd, men långt mer blygsamma och spretiga resultat hos människor [1–4].

Här ser vi närmare på varför resveratrol blev så populärt, vad forskningen faktiskt visar och varför vi idag inte längre anser att det är värt pengarna.

Vad är Resveratrol?

Resveratrol är en naturlig växtförening, en polyfenol i gruppen stilbenoider, och har antioxidativa egenskaper. Det finns bland annat i skalet på druvor, blåbär och jordnötter [5–7]. Rödvin innehåller också resveratrol, men i långt lägre mängder än de doser som används i kosttillskott och forskning.

Resveratrol blev särskilt känt genom åldersforskare som David Sinclair. År 2003 visade forskare att resveratrol kunde förlänga livslängden hos jäst, och år 2006 fann en mycket omskriven studie bättre hälsa och överlevnad hos möss som fick resveratrol tillsammans med en mycket kaloririk kost.

Entusiasmen var enorm. Sedan dess har resveratrol undersökts i en lång rad kliniska studier på människor. Vissa studier finner intressanta förändringar på några olika områden, medan andra finner liten eller ingen relevant effekt. Än så länge finns det ingen klinisk dokumentation för att resveratrol förlänger livet hos människor [8].

Vad gör Resveratrol-tillskott?

Historien om hur resveratrol ska fungera är nästan lika intressant som forskningen på själva effekten.

Ämnet fick enorm uppmärksamhet efter tidiga studier som visade tecken på livsförlängande effekter hos bland annat jäst och senare bättre överlevnad hos möss på en mycket kaloririk kost. En central teori var att resveratrol kunde aktivera sirtuiner – en familj av enzymer som bland annat är involverade i cellernas energiomsättning och respons på stress.

Resveratrol har också antioxidativa egenskaper och påverkar en rad biologiska processer under laboratorieförhållanden. Tidiga cell- och djurstudier skapade därför intresse kring områden som [9]:

• åldrande och överlevnad
• inflammation och reaktioner på stress
  
• hjärt- och kärlfunktion
• blodsocker och förbränning
  

På grund av resveratrol i rödvin kopplades ämnet också till den så kallade "franska paradoxen" – observationen av relativt låg förekomst av hjärtsjukdom i Frankrike trots en traditionell kost med mycket mättat fett. Detta bidrog till den seglivade föreställningen om att "rödvin är hälsosamt", och resveratrol föreslogs som en möjlig förklaring.

Problemet är att intressant biologi i en cell inte nödvändigtvis ger en meningsfull effekt hos människor.

Efter snart 20 år och nära 200 kliniska studier är bilden långt mindre spektakulär än de första laboratoriefynden. Vissa studier finner positiva förändringar i utvalda biomarkörer, medan andra inte finner någon effekt [10]. En stor systematisk genomgång från 2024 konkluderade att det fortfarande saknas konklusiv klinisk dokumentation för att rekommendera resveratrol som behandling för något bestämt tillstånd [11].

En möjlig förklaring är resveratrols låga biotillgänglighet. Ämnet tas upp från tarmen, men bryts snabbt ned och omvandlas i kroppen. Därmed når relativt lite fritt resveratrol fram till cellerna i organen jämfört med de koncentrationer som enkelt kan användas i laboratorieförsök.

Låt oss därför se närmare på sju områden som ofta lyfts fram av förespråkare för resveratrol, och vad forskningen faktiskt visar.

Resveratrols 7 mest omskrivna områden1. Kolesterol och fett

I en mänsklig studie från 2012 fick deltagare ett druvextrakt berikat med extra resveratrol (350 mg), där man efter sex månader observerade en nedgång på 4,5 % i LDL-nivåer, vilket inte var betydande (alltså statistiskt signifikant). Men man såg en 20 % reduktion i oxiderat LDL jämfört med kontrollgrupperna [16].

Oxiderat LDL verkar vara en drivkraft i åderförkalkning (ateroskleros) av blodkärlen.

BEDÖMNING:
Resveratrol-kosttillskott har endast visat tecken på att vara fördelaktigt för kolesterolvärden hos djur, men har inte visat övertygande tecken på effekt hos människor.

2. Blodtryck

Blodtrycket ökar oftast med åldern på grund av åderförkalkning, vilket i sin tur är en riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdomar. Resveratrols roll när det gäller blodtryck har därför blivit flitigt undersökt. I en metaanalys från 2015 av 6 studier visade inte resveratrol tecken på att sänka blodtrycket signifikant [14].

Däremot visade de studier som använde höga doser resveratrol tecken på att minska det systoliska blodtrycket (övertrycket) med ett genomsnitt på 11,9 mmHg [3].

Genom djurstudier är forskarnas teori att resveratrols potentiella effekt på blodkärlen sker genom att stimulera deras produktion av kväveoxid, som gör att blodkärlen slappnar av och därmed vidgar sig [17, 18].

BEDÖMNING:
Resveratroltillskott är inte bevisat att vara effektivt generellt för att sänka blodtrycket hos människor.

3. Insulinkänslighet och diabetes mellitus

Resveratrol har i vissa djurstudier visat enstaka tecken på fördelar i diabetesbehandling, inklusive förbättrad insulinkänslighet och förebyggande av diabetesrelaterade komplikationer [19-22].

Resveratrol verkar hindra ett specifikt enzym från att omvandla glukos till sorbitol, en typ av sockeralkohol. Överflödig uppbyggnad av sorbitol vid högt blodsocker kan leda till skadlig oxidativ stress i cellerna.

En djurstudie har visat tecken på att rödvin och resveratrol var mer effektiva som antioxidanter hos råttor med diabetes än hos råttor utan diabetes [23].

Vissa forskare nämner därför de teoretiska, potentiella fördelarna med resveratrol för personer med diabetes [20]:

• Oxidativ stress: Antioxidantegenskaperna hos resveratrol kan teoretiskt bidra till att skydda mot oxidativ stress, som kan orsaka diabeteskomplikationer.
• Inflammation: Resveratrol antas teoretiskt påverka inflammation, en viktig faktor i kroniska sjukdomar som diabetes.
• Aktivering av AMPK: Relation till bearbetning av glukos.

AgeLab.no har inte kunnat hitta mänskliga studier som bekräftar detta.

BEDÖMNING:
Det är ännu inte påvisat fördelar med resveratrol-tillskott hos personer med diabetes eller metaboliskt syndrom. Även om vissa djurstudier har visat tecken på förbättrad insulinkänslighet har detta inte kunnat överföras till människor.

4. Cancer

Resveratrol har forskats på, särskilt i laboratorieförsök på celler, gällande om det skulle kunna påverka processer inom cancerutveckling, men resultaten har varierat och är inte övertygande [23-26].

I vissa studier på celler och utvalda studier på djur har resveratrol visat tecken på effekt mot olika typer av cancerceller, inklusive mage, tarm, hud, bröst och prostata [27-31].

Forskare såg här, under laboratorieförhållanden, tecken på att resveratrol kunde påverka cancerceller på dessa sätt:

• Hämning av tillväxt [27];
• Ändring av genuttryck [32];
• Hormonuttryck hos hormonberoende cancer [33].

BEDÖMNING:
Resveratrol har endast antydningsvis visat potential mot cancer i vissa cell- och djurförsök. Vi saknar alltså forskning på människor, och sammantaget framstår de djurstudier som finns inte som imponerande. Det behövs mer forskning med mer övertygande resultat innan detta område förtjänar uppmärksamhet.

5. Smärtor och leder

Slitgikt (osteoartrit) är ett vanligt tillstånd som orsakar ledvärk och nedsatt rörlighet, orsakat av gradvis nedbrytning av brosket i lederna.

Resveratrol-tillskott har i vissa cell- och djurstudier visat tecken på att kunna skydda brosket, vilket är orsaken till smärtor och huvudproblemen vid slitgikt. En studie injicerade resveratrol direkt i knälederna på kaniner med slitgikt, vilket resulterade i reducerad skada på brosket [34, 35].

I andra utvalda cell- och djurstudier har resveratrol visat potential att reducera inflammation och förhindra ytterligare ledskador [36-38].

BEDÖMNING:
Det finns inga bevis för att resveratrol har effekt på gikt eller smärtor hos människor. Endast i utvalda djur- och cellstudier ses potential att kunna påverka ledhälsan.

6. Hjärna och nerver

Vissa cell- och djurstudier har antytt att måttligt intag av rödvin kan bromsa åldersrelaterad kognitiv försämring. Man har försökt knyta detta till resveratrols roll som antioxidant och förmodade påverkan på inflammationsprocesser [39-42].

I djurstudier har resveratrol visat tecken på att kunna påverka beta-amyloider, proteinfragment som spelar en central roll i bildandet av plack kopplade till Alzheimers sjukdom [39, 43].

BEDÖMNING:
Även om dessa utvalda prekliniska studier kan uppfattas som lovande, har det ännu inte kunnat bevisas några tecken på effekt hos människor.

7. Livslängd och Sirtuiner

De allra första djurstudierna år 2006 skapade stort intresse för resveratrol genom att först visa en livsförlängande effekt hos överviktiga möss, nästan i klass med livslängden hos friska möss [44].

Man antog att resveratrol efterliknade de kända livsförlängande effekterna av kalorirestriktion [45, 46], genom att aktivera sirtuin-genen SIR2. SIR2 var spännande, eftersom ökad aktivitet i andra studier avsevärt hade förlängt livslängden hos jäst med imponerande 30 % [47].

Vad är Sirtuiner?

Sirtuiner är en genfamilj som anses vara "överlevnadsgener", som bidrar till DNA-reparation, minskar inflammation och erbjuder skyddande fördelar mot sjukdomar som vanligtvis förknippas med åldrande. Människor har 7 sirtuingener, och SIRT1 är den som genetiskt liknar SIR2 mest [48].

Forskare från musestudien visade att resveratrol potent aktiverade SIRT1 i mänskliga celler under laboratorieförhållanden, vilket förlängde deras livslängd. De etablerade Sirtris Pharmaceutical, som senare köptes upp av GlaxoSmithKline (GSK) för över 700 miljoner dollar [49, 50].

Senare forskning avfärdar effekterna
Senare har högkvalitativa studier på flugor och möss inte lyckats återskapa de första fynden, som forskarna sålde för många miljoner dollar till GSK. Man har alltså senare inte sett tecken på att resveratrol varken aktiverar sirtuiner eller är livsförlängande. Det visade sig dessutom senare att fördelarna med kalorirestriktion inte var kopplade till SIR2-gener, och att det inte ens var resveratrol som aktiverade SIRT1-genen i den första studien [51-54].

Ny teknologi (CRISPR) visade att det faktiskt var det fluorescerande färgämnet som användes i experimentet, och inte resveratrol, som aktiverade SIRT1 [55].

BEDÖMNING:
Resveratrol-tillskott blev först kända för tecken på livsförlängande effekter i djurstudier. Senare forskning upptäckte väsentliga fel i den ursprungliga grundforskningen, och har helt motbevisat detta koncept.

Resveratrol: Biverkningar, farligt eller skadligt?

Resveratrol anses som säkert

Resveratrol anses generellt som väl tolererat i de doser som undersökts. EFSA bedömde säkerheten för syntetiskt trans-resveratrol, och 2016 godkändes det i EU som ny livsmedelsprodukt för användning i kosttillskott för vuxna. Den godkända dosen är upp till 150 mg dagligen.

Samtidigt har vi mer än 20 års kliniska studier på människor. I kortvariga studier har friska vuxna fått doser på upp till 5 gram resveratrol dagligen utan allvarliga biverkningar, medan även höga doser har undersökts i djurstudier [54, 56, 57].

Kliniska studier har inte visat biverkningar vid kortvarigt intag av normala doser, men vid höga doser på över 2,5 gram dagligen har man sett hyppigare tecken på biverkningar från mage och tarm: mer luft, lös mage, illamående och kräkningar. Hos personer med leversjukdom kan det även ses leverdysfunktion [9].

Vi vill också uppmärksamma att resveratrol i höga doser har visat vissa tecken på negativa effekter i form av minskad träningseffekt och ökat kolesterol [58-60].

Interaktioner med mediciner

Eftersom resveratrol i cellstudier har visat potentiella interaktioner med mediciner, är det viktigt att konsultera en läkare innan man tar resveratrol-tillskott, särskilt om man redan använder mediciner eller har underliggande hälsotillstånd.

Höga doser av resveratrol har i laboratoriestudier visat tecken på att kunna påverka blodkoagulering, vilket kan öka risken för blåmärken och blödningar om det kombineras med blodförtunnande mediciner [61, 62].

Resveratrol kan även hämma enzymer som bidrar till att bryta ner mediciner, vilket kan leda till att nivåerna av vissa läkemedel blir högre, såsom blodtrycksmediciner, ångestdämpande och immunhämmande medel [63].

BEDÖMNING:
Resveratrol är generellt väl tolererat och säkert, men utöver potentiella mag-tarmbiverkningar vid höga doser, visar vissa studier tecken på minskad träningseffekt och ökat kolesterol. Om du tar mediciner bör du alltid konsultera din läkare innan du provar resveratrol på grund av möjliga interaktioner.

Resveratrol: Dos, dosering och upptag

I EU är rekommenderad daglig dos upp till 150 mg per dag.

Som kosttillskott har resveratrol ett problem med att det både har dåligt upptag i tarmen och snabbt omvandlas av levern. Det pågår därför en debatt och forskning om hur mycket kroppen faktiskt kan dra nytta av resveratrol i kosttillskott, särskilt i låga doser. [10, 64]

Därför har studier på resveratrol ofta använt mycket högre doser än 150 mg, som ett försök att kompensera för detta. Forskare arbetar aktivt med hur man lättare kan leverera resveratrol till kroppens celler [65].

Kända förespråkare för resveratrol, som Dr. David Sinclair, argumenterar för att resveratrol tas upp tillräckligt bra när det intas tillsammans med fett. Sinclair tar personligen 1000 mg/dag tillsammans med fet yoghurt på morgonen. Det är viktigt att notera att detta är en dos långt över gränsen i EU.

Vi ser att många entusiaster använder resveratrol i doser på 500 - 1000 mg dagligen, vilket inte är bevisat bättre än maxgränsen på 150 mg/dag. Eftersom effekter hos människor ännu inte måste anses vara bevisade, kan man inte heller spekulera om en teoretisk optimal dos.

BEDÖMNING:
Då det ännu inte finns några övertygande effekter av resveratrol hos människor, finns det inga klara rekommendationer för optimal dosering av resveratrol.

Vilken typ av resveratrol är bäst?

Resveratrol finns i två olika isomere former: Trans-resveratrol och Cis-resveratrol. Det är viktigt att vara uppmärksam på att trans-resveratrol är den aktiva, undersökta formen av ämnet som omnämns i denna artikel.

Traditionellt framställs resveratrol genom utvinning från växter som japansk parkslide (fallopia japonica), som har den högsta kända koncentrationen av resveratrol i växter. Denna teknik ger tyvärr spår av bekämpningsmedel, tungmetaller och ofta andra oönskade ämnen.

Sofistikerade producenter använder därför laboratoriejäsning (fermentering) för att producera resveratrol, en metod som är mer miljövänlig, renare och utan oönskade föroreningar. [66]

BEDÖMNING:
Om man ska köpa resveratrol, bör man säkerställa att produkten innehåller rent trans-resveratrol, producerat genom jäsning och inte utvinning från växter.

Slutsats

Resveratrol är ett bra exempel på att lovande forskning i laboratoriet inte nödvändigtvis blir till ett användbart kosttillskott.

De tidiga fynden var genuint spännande och skapade stora förväntningar på resveratrol och åldrande. Senare djurstudier och mer än 20 år med klinisk forskning på människor har dock gett en långt mer nykter bild [8, 10, 11]. Vissa studier finner positiva effekter på utvalda områden, medan andra finner liten eller ingen effekt. Sammantaget anser vi att dokumentationen fortfarande är för svag och spretig för att visa en tydlig hälsovinst.

En utmaning är resveratrols låga biotillgänglighet: Ämnet tas upp från tarmen, men metaboliseras snabbt, så att relativt lite fritt resveratrol når fram till vävnaderna. Högre doser löser heller inte nödvändigtvis problemet och kan ge fler biverkningar. Vissa studier har även visat tecken på negativa effekter på bland annat träningstillvänjning och kolesterol [58–60].

Vi på AgeLab använder därför inte längre resveratrol själva. Resveratrol av hög kvalitet är relativt dyrt, och med dagens dokumentation anser vi helt enkelt att det finns bättre ställen att lägga pengarna. Vi prioriterar hellre billigare och bättre dokumenterade kosttillskott, som Kreatin.

Det kan naturligtvis ändras om nya och övertygande studier på människor visar något annat. Tills vidare följer vi forskningen vidare, utan att låta oss ryckas med av historien.